Alltså tiden springer i väg! Nästa vecka blir Hugo 26 år tänkte jag skriva, men det är ju jag som blir. Hugo blir 4 månader och det är ju mycket det med! Nu har vi kommit in i riktiga rutiner, Hugo sover 7-8 timmar i streck varje natt och på dagarna när han ska sova middag är det bara att rulla honom i vagnen några minuter så somnar han. SKÖNT. Annars är han en pigg och glad bebis som skrattar tills han får hicka när man säger "Buuu" och sjunger Imse Vimse spindel. I dag ska vi på babymassage för första gången och nästa vecka tänkte jag att vi skulle testa babysim. Nog för att det var supermysigt när han var helt nyödd och en liten skruttig groda som bara myste, men jag ÄLSKAR att han är mer med nu, så himla roligt är det! 

 

Nu börjar vi få i ordning så pass mycket i huset att jag snart ska fota lite så ni får se! 

Så länge får ni hålla tillgodo med denna teaser

 

 

Annars då? Hugo föredrar fortfarande att sova på mig, men jag lyckas få honom att sova mellan oss i sängen några timmar per natt, alltid något. Han har kort tålamod och blir lätt superarg när han måste göra saker han inte gillar, men har också nära till leendet när man busar med honom. Han tycker inte så mycket om att ligga i famnen som en bebis och vill hellre stå i knät och hoppa. 

Vid nio gick vi alltså upp och åt frukost 

Väl hemma var Hugo på bra humör så vi busade, sjöng och tränade i gymmet 

- har världens gulligaste bebis som inatt sov själv mellan  02-11( med två amningar såklart)

- har världens finaste pojkvän

- har världens mysigaste hus som blir mer och mer färdigt och som har alla bekvämligheter man kan önska sig

- kom precis in från en timmes skön promenad och känner att kroppen är piggare än den varit på minst ett halvår 

- har bokat in en Torsångsresa om några veckor 

- har världens duktigaste katt som låter bli både nya soffor och mattor trots att han får för lite uppmärksamhet

Vi har hunnit med skriknätter, öron-lunginflammation och många sjukhusbesök pga att Hugo var gul i början men nu känns det som att vi är på banan igen. Sömnen är det dåligt med men vad gör det om hundra år när man har en mysig bebis att gosa med hela nätterna 

Det som ändå har slagit högst i år tror jag ni kan räkna ut. En händelse som inte går att ge ett nyårslöfte om, utan något som man bara kan önska och hoppas på få vara med om någon gång i livet. Jag pratar självklart om att vara gravid med och slutligen få träffa Hugo! <3 Från att vi i april fick reda på att han bodde i min mage har varje dag präglats av tankar på honom, och att efter förlossningen ( som bara det var en upplevelse i sig) äntligen få träffa honom som vi längtat så mycket efter är det bästa jag någonsin varit med om.

Inför 2014 finns inga direkta löften, mer än att få klart huset som vi vill ha det och vara mammaledig.

Gott nytt år!