nostalgitripp
Heaven can wait were only watching the skies
Hoping for the best but expecting the worst
Are you going to drop the bomb or not?
Its so hard to get old without a cause
I dont want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And dimonds are forever
Forever young, I want to be forever young
Utan att jag på någotsätt är missnöjd med mitt liv nu så saknar jag lite hur med var förr. Jag saknar att allt var så spännande. Jag saknar att gå promenader med Moa och Rebecca. Jag saknar känslan av att vara "odödlig". Där vi var där var det alltid bäst ,helt enkelt ;) Så är det såklart fortfarande men inte lika ofta.
Jag blir så arg på mig själv att jag inte njöt mer utan bara längtade framåt hela tiden, till jag fyllde 20 ,tills jag skulle gå ur skolan, tills jag flyttade hemifrån osv .
Nu har allt det hänt , och tro mig jag är inte besviken på någonting. Att flytta ihop med min älskling är det bästa jag någonsin gjort! :) Det jag menar är bara att man måste stanna upp och tänka på och njuta av det man har och gör.
Tillexempel nu så sitter jag och längtar tills jag ska börja plugga igen, sen vill man ju ha ett fast jobb efter det , hus ..blabla.. för inte är det väl så värst kul att springa runt som vikarie och aldrig veta om man kommer ha råd en månad till eller inte?
Men känner jag mej själv rätt så kommer jag sitta där om några år, vara färdigutbildad med fast jobb och tänka :
" rackans, tänk när jag var ung och sprang runt som vikarie, hade inga större ansvar och levde månad för månad, det var så skönt , var det inte bättre förr ?"
Vad fan är det här , håller jag på att få åldersnoja?