När jag var tre år fick jag en lillasyster. Om jag minns rätt så fick jag äran att välja om hon skulle heta Malin eller Elin. Eftersom jag hade ett favoritgosedjur som hette kanin-Malin så var valet enkelt, Malin fick det bli. Hon var lika söt som hon var envis när hon var liten, som det lejon hon är. Vad mamma har berättat fick jag ofta ge med mig för att det inte skulle bli bråk, men vad gör man inte för sin syster? Som alla syskon har vi såklart haft våra stunder då vi nära på hatat varandra, exempelvis när den ena gick in på en andras rum eller när vi slogs om datorn och vem som skulle vara inne på Lunarstorm. Men i det stora hela så har vi alltid haft (och har fortfarande) en stor trygghet i varandra. Vi vet att om vi vill kan vi alltid prata med den andra både om vi ska berätta något roligt eller tråkigt. Och vi har exakt samma humor, ofta räcker det med att bara säga ett ord så kan vi sen skratta hur länge som helst. Många tycker att vi är väldigt lika och ser ibland inte skillnad på oss. Lite överdrivet kan vi tycka men lite kul ändå. Något som är ännu roligare är att vi har väldigt lika röster med, vilket vi har utnyttjat ibland genom att lura mamma över telefonen att vi är varandra, humor.
Min lilla Malla har nu vuxit upp till en självständig person som jag är väldigt stolt över att vara storasyster till !
Puss på dig Mallabralla ♥
kan inte ha en bättre syster än dig!! är glad över att vara din lillsyster puss tette p..pp <3